Sundholmen
I fredags åkte vi äntligen till Sundholmens slottsruin. 
Jag blev förvånad att den var så stor som den var. Från vår sida ser den ut som en låg mur.
Men från andra sidan är den pampig.

Den lilla ön Sundholmens ruin har anor från medeltiden, de trodde att den första byggnaden på ön var ett nunnekloster.
Sundholmen kom i Snakeborg ägor på 1400 talet.
Men det var inte förrän på 1500 talet som det blev ett fast hus och då av släkten Brahe. Som byggde om den yttligare.
Sundholmen stannade i Brahes ägor i över 200 år.

(Förr i tiden fanns det en bro eller en vindbrygga till slottet. )
Efter det drogs godset in till kronan av Karl den XI.
Därefter förföll slottet eftersom ingen tog hand om det. År 1706 slog blixten ner och lämnade slottet i ruin. 
1990 restaurerades ruinen och blev ett vackert utflyktsmål.
Men vilken historia som genomsyrar de robusta väggarna.
Vinden som viner mellan de välda valven och berättar om en storhetstid.

Det var här Gustav den II Adolf spenderade tid med sin ungdomskärlek.
Det var här Erik Stenbock från Torpa gömde sig med sin älskade.

Vackert och lite tragiskt att en sådan vacker byggnad skulle gå ett sådant öde tillmötes. Men troligtvis hade åren gjort sitt med detta vackra slott ändå.

Jag blev förvånad att den var så stor som den var. Från vår sida ser den ut som en låg mur.

Men från andra sidan är den pampig.

Den lilla ön Sundholmens ruin har anor från medeltiden, de trodde att den första byggnaden på ön var ett nunnekloster.

Sundholmen kom i Snakeborg ägor på 1400 talet.

Men det var inte förrän på 1500 talet som det blev ett fast hus och då av släkten Brahe. Som byggde om den yttligare.


(Förr i tiden fanns det en bro eller en vindbrygga till slottet. )

Efter det drogs godset in till kronan av Karl den XI.


1990 restaurerades ruinen och blev ett vackert utflyktsmål.

Men vilken historia som genomsyrar de robusta väggarna.

Vinden som viner mellan de välda valven och berättar om en storhetstid.

Det var här Gustav den II Adolf spenderade tid med sin ungdomskärlek.

Det var här Erik Stenbock från Torpa gömde sig med sin älskade.

Vackert och lite tragiskt att en sådan vacker byggnad skulle gå ett sådant öde tillmötes. Men troligtvis hade åren gjort sitt med detta vackra slott ändå.